Vad är en aforism? Vad innebär den egna tanken?

En aforism är enligt uppslagsboken en kortfattad och uttrycksfylld formulerad tanke som ofta handlar om livet och dess vedermödor. Ett känt exempel av den franske filosofen René Descartes lyder - Jag tänker, alltså finns jag till. Den filosofin  kan ju alltid diskuteras. Finns det frihet att tänka fritt? När någon annan tänker åt mig. Finns jag då till som en egen personlighet? Mode är ett sätt att få många tänka i samma bana. Hur kommer det sig att reklam får sådan stor påverkan på människan? Är vi människor fritänkande? Att tänka själv är inte så självklart då det finns många som påverkar din vardag. Att tänka själv är ju också ett ansvarstagande. Ungefär som att ta ställning för något. Det börjar låta jobbigt det här… Livet blir ju plötsligt mycket bekvämare om vi låter någon annan tänka åt oss. Vem ska tänka åt oss då vi tvivlar. Som barn har vi föräldrar som tänker (leder) oss rätt. När vi blir vuxna får vi plötsligt så mycket mer ansvar och mer att tänka på. Några vägar brukar användas då ansvarsfrågan blir betungande.  Det kan vara bl. a din sociala omgivning, religiösa samfund eller staten. Här har vi grundpelare som vi kan vända oss till om vi tvivlar på vår egen förmåga. För att vi ska kunna lita på att dessa grundpelare ska leda oss rätt i livet på bästa sätt så är det viktigt att de också fungerar på ett sätt som gör att vårt liv fungerar på ett tillfredsställande sätt. Om du plötsligt förlorar stödet ifrån dessa grundpelare så ökar ditt eget ansvarstagande. Nelson Mandela som kämpade emot apartheid förlorade statens stöd då han började ifrågasätta dess politik. Hans stora lycka var att han hade vänner som trodde på honom och hans vision. De kunde sätta sig in i hans situation eftersom de blev behandlade på likvärdigt sätt. När en fritänkande personlighet blir obekväm för samhällets grundpelare då måste dessa pelare samarbeta för att denna fritänkande individ ska rätta sig tillbaka in i leden för att inte grundpelarna ska börja svaja, det vill säga ifrågasättas. Eftersom samhället är uppbyggt på en struktur som har en lång historia så är det inte enkelt för individer att kunna påverka förändringar eftersom det är obekvämt för den gängse strukturen. Detta faktum behöver inte inpräntas i varje individ utan det fungerar i praktiken genom uppfostran i generationer. Då kan man ifrågasätta om vi människor är tänkande individer. Är det inte så att vi omedvetna är fast i ett tänkande system som påverkas av en högre makt som ställer och styr våra liv utan att vi kan påverka den i högre grad? Kan människor få empati för någon som ifrågasätter i ett sådant system som går ut på att belöning i olika former utdelas då man håller sig väl med makten och bestraffning genom repressalier i olika former om vi går emot detta maktsystem. Är man dum om man inte infogar sig i maktstrukturens oskrivna lagar? Får man skylla sig själv om man ifrågasätter samhällets grundpelare även om det står på lös grund? Frågan om vi är fritänkande är intressant och kan diskuteras vidare.