Hur svårt det var och är att få upprättelse mot kommunen påvisar detta e-mail från 1998 från Birger Schlaug som satt i riksdagen för Miljöpartiet till mig. Jag skickade praktiskt taget mail till varje ledamot, men den som ville kännas vid fallet någorlunda var Birger, men samtidigt då det gäller politiker så kan man ha i åtanke att det kan vara något lämpligt de säger först då man har tingsrättens dom framför sig. Frågan är ju hur mycket hjälp Birger hade ställt upp med då man hade i färskt minne hur Gudrun Schyman hade lovat att lyssna på fallet om en kommuns bedrägliga försäljning av sin fastighet till oss. När vi träffade Gudrun i entrén till föreläsningen i Folkets Hus (där Vänsterpartiet hade äran att presentera sin partiledare för Köpingsborna), så lovade Gudrun att tala med oss efter föreläsningen. När den var avslutad så försvann hon fortare än illa kvickt genom en bakdörr och lämnade oss som ett frågetecken. Så var det med det löftet från en av demokratins ”förkämpar”. Tror nog inte att detta var någon unik händelse, utan politiker flyr gärna fältet då det gäller att ifrågasätta sina kollegor även om de råkar finnas på landsbygden… Att de gärna låtsas att de inte känner till t ex. missförhållanden i vissa yrken (som skrivs dagligen om i media) är ju också bara ett spel för galleriet. De varken ser eller hör när det passar dem. Om det skulle vara så illa att de inte känner till förhållandena på den svenska arbetsmarknaden, så finns det väl inget hinder att bjuda in företrädare från olika fackförbund… svårare än så behöver det inte vara. Så här såg Birger Schlaugs svarsmail till mig ut…
Till: jandssn@hotmail.com
birger.schlaug@riksdagen.se (birger.schlaug@riksdagen.se)
Hej,
grattis du också!
Jag har faktiskt låtit en av våra utredare hålla koll på just ert ärende - just
med tanke på hur jäkligt ni behandlats. Vi hade nämligen tänkt oss att driva
principfrågan genom riksdagens hela byråkrati om det inte fungerat.
Vänliga hälsningar,
Birger