Emigrationshistoria

Det var den organiserade massutvandringens tid, som ledde till att över 1, 2 miljoner svenskar sammanlagt hade lämnat landet när utvandringsepoken var slut ett stycke in på 1900-talet. Den tidiga utvandringen skedde oftast i grupp eller på egen hand. Fram till slutet av 1860-talet och den första massutvandringen som startade 1868 i samband med nödåren hade "endast" ca 35 000 personer utvandrat. Trots detta är det ofta dessa tidiga utvandrare man tänker på. Den typiske svenske utvandraren är Karl Oskar, och Kristina får då representera alla kvinnor. Orsaken till detta är nog till stor del Vilhelm Mobergs fyra utvandrarromaner. Vi har hans bilder av svenska utvandrare, som först böckerna, sedan de båda långfilmerna och nu slutligen musikalen Kristina från Duvemåla framkallat . Men tänk på att Vilhelm Mobergs avsikt med sitt arbete var att skildra en mycket tidig utvandrargrupp. En grupp som utvandrade år 1850 från Ljuder i Småland till ett näst intill okänd land. Hans böcker berättar inte om hela den stora utvandringen mellan 1850 - 1930 utan om pionjärutvandringen före amerikanska inbördeskriget. Dessa pionjärer betydde i sin tur sedan väldigt mycket då den stora massutvandringen började omkring 1880. De hade bland annat skickat hem Amerika brev och gjort kontinenten känd för många svenskar. Till bilden av häst och vagn till utresehamnen bör man lägga de svenska järnvägsvagnarna som transporterade emigranter till amerikakajen i Göteborg. Till bilden av Karl Oskar och Kristina ombord på ett gungande segelfartyg där resan tog tio veckor måste man också lägga alla ångfartyg med restauranger som gick i reguljärtrafik med hundratusentals svenska utvandrare mellan Liverpool och New York. Till bilden av den svenske nybyggaren i Minnesotas urskog ska man lägga alla före detta svenska drängar och pigor som för omkring hundra år sedan blev byggnadsarbetare och hembiträde i amerikanska storstäder. För att få den riktiga bilden av utvandringen till Amerika ska man inte ta bort något från Vilhelm Mobergs böcker utan istället lägga till många andra bilder!
Källa: https://www.utvandrarnashus.se/kunskapsbanken-13048.asp

Gustav III statskupp 1772

Gustav III var fast besluten att öka sin makt. Han ville göra slut på partistriderna och på främmande makters inblandning i Sverige.

Den 19 augusti 1772 satte han sina planer i verket. Skulle det gå galet kunde han mista både kronan, friheten och sitt eget liv. Han började med att kalla in officerare och underofficerare till högvaktssalen där han höll ett medryckande tal om Sverige och om hur farlig framtiden såg ut för landet. Han slutade talet med: "Vill ni följa mig som edra förfäder följde Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för er och fäderneslandets räddning". När han slutat var det tyst några sekunder innan någon med hög röst sa "Vi vågar liv och blod till Ers Majestäts tjänst!", och efter detta ett enhälligt Ja! från de övriga.

Rådet som sammanträdde på slottet arresterades, och de förnämsta riksdagsmännen sattes under bevakning. Sedan red kungen ut i staden och stadsborna som förstått vad som hänt hälsade honom med jubel. Han hade bundit en vit bindel kring sin vänstra arm, och dem som efter detta hade en bindel runt armen symboliserade kungens vän.

Två dagar senare samlades ständerna. Gustav hade nu övertaget och överlämnade en ny lag som gjorde kungamakten starkare. Lagen blev enhälligt antagen och kallas för 1772 års regeringsform. I den stod det bl.a. att varken kungen eller riksdagen skulle ha rätt att bestämma om allting. Kungen skulle styra riket men riksdagenbestämma skatterna. Bägges tillstånd krävdes också för att tex. stifta nya lagar eller börja anfallskrig. 

källa: www.historiesajten.se/handelser2.asp?id=7 

Läs mer på www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=68

statskuppen 1809

Gustav IV Adolfs misslyckade krigsföring mot Ryssland var en av huvudorsakerna bakom hans avsättande i mars 1809.

Då Gustav III dog, två veckor efter de mördande skotten på operabalen i Stockholm våren 1792, var hans son och tronföljare Gustav Adolf 13 år gammal. Därför tillsattes en förmyndarregering, under hans farbror hertig Karl (men under stort inflytande av greve Gustaf Adolf Reuterholm). Gustav IV Adolf inrättades som kung 1796. Hans regenttid kännetecknades bl.a. av hans avsky mot Napoleon och hans orealistiska syn på Sveriges militära styrka vilket ledde till att förtroendet för honom som regent successivt minskade. Sedan tidigare fanns även en opinion mot det envälde Gustav III infört och som hans son Gustav IV Adolf tog över. Detta missnöje växte sig ännu starkare genom förlusten av Finland 1809.

Gustav IV Adolfs vägran att fredsförhandla med ryssarna och hans planer på ett nytt fälttåg i Finland innebar att motståndet mot honom växte allt mer. Under vintern 1808-1809 ryktades det också om konspirationer och uppror mot kungen. Den 12 mars fick Gustav IV Adolf av en kurir från Örebro reda på att en upprorshär ur den s.k. västra armén - den armé som skulle bevaka gränsen mot Norge - nu var på marsch mot Stockholm.

I spetsen stod överstelöjtnant Georg Adelsparre som ville tvinga fram fredsförhandlingar och stoppa planerna på ett nytt fälttåg i Ryssland. Kungen bestämde sig då för att lämna Stockholm och planerade att barrikadera sig i Södertälje med Stockholms garnison. Han kom dock inte så långt. På förmiddagen den 13 mars tog nämligen höga ämbetsmän och militärer saken i egna händer och under ledning av general Carl Johan Adelcreutz med sex andra personer arresterades kungen på Stockholms slott. Det hela gick oblodigt till även om kungen med dragen värja lyckades fly ur rummet genom en lönndörr innan han tillslut av hovjägmästaren Greiff övermannades på den inre borggården.

Den arresterade kungen och hans familj sattes sedan i husarrest på Gripsholms slott. Formellt avsattes han av ständerna (riksdagen) den 10 maj 1809. Han, hans familj och den 10-årige kronprinsen Gustav förklarades då förlustiga av den svenska kronan. Gustav IV Adolf hade tidigare, den 29 mars, skrivit ett brev där han avsade sig kungamakten. Julaftonen 1809 lämnade Gustav Adolf med familj Sverige och Karlskrona med båt. Resten av sitt liv kom han att leva i landsflykt under namnet ”greven av Gottorp” och senare överste Gustafsson.

Han levde ensam eftersom makarna redan 1810 bestämde sig för att skiljas. Hans hustru, drottning Fredrika, bosatte sig därefter med barnen hos sina föräldrar i deras storhertigdöme i Baden i Tyskland.  Överste Gustafsson dog på värdshuset Vita hästen i St. Gallen i Schweiz 1837, 59 år gammal.

Karl XIII

Den 60-årige Hertig Karl efterträdde Gustav IV Adolf och valdes av riksdagen den 6 juni till Karl XIII. Han hade ingen legitim tronarvinge - hans son inom äktenskapet hade dött som spädbarn - och bland dem som hade stött statskuppen fanns därför en rädsla att Gustav IV Adolf eller hans son åter skulle kunna komma till makten.

Den danske prinsen Kristian August av Augustenborg, som var överbefälhavare i Norge, valdes och adopterades därför av Karl XIII under namnet Karl August i juli 1809 till tronföljare i förhoppning om att han skulle åstadkomma en svensk-norsk union och få ett snabbt slut på kriget. Karl August dog dock av ett slaganfall redan i maj 1810.

Fersenmordet

En händelse som var en följd av Karl August död och som visar hur spänt läget var i Sverige åren 1809-1810 var de omtalade mordet på Axel von Fersen i Stockholm den 20 juni 1810. Axel von Fersen var riksmarskalk och den högste ämbetsmannen i Sverige. Han hade tidigare gjort sig känd för sin kärleksrelation men den franska drottningen Marie-Antoinette och genom hans misslyckade försök att rädda det franska kungaparet ut ur Paris 1791. Han hade också 1780-1783 deltagit i fransk tjänst, mot den brittiska kronan, i det amerikanska frihetskriget.

Efter statskuppen 1809 kom han att stå som företrädare för de s.k. gustavianerna, d.v.s. de personer som önskade att Gustav IV Adolfs son skulle bli tronarvinge. Ett falskt rykte spreds om att von Fersen tillsammans med sin syster skulle ha giftmördat Karl August för att nå detta mål. När von Fersen deltog i Karl Augusts begravningsprocession genom Stockholm blev hans vagn därför attackerad och glåpord ropades mot honom, senare blev han utdragen ur sin vagn och dödad av den uppretade folkmassan utanför nuvarande Högsta domstolen.

Även om ingen kunde dömas för att ha satt igång upploppet fanns det en del som pekar mot att lynchningen var iscensatt av kretsen kring Karl XIII. Kungen deltog t.ex. inte själv i begravningståget och militären som fanns på plats ingrep inte förrän efter von Fersen dött, då de sköt skarp och dödade minst ett tiotal personer.

Bernadotte väljs till tronarvinge

Till Karl Augusts efterföljare föreslogs först hans bror Fredrik Kristian, men genom bl.a. greve Carl Otto Mörners agerande valdes istället en annan tronarvinge. Mörner ville se en fransk marskalk (vilket innebar att en person med den mest prestigefyllda militära titeln i Frankrike) till kung och tog på eget initiativ i kontakt med Jean Baptiste Bernadotte som var en av Napoleons främsta marskalkar.

Trots att Mörners initiativ väckt bestörtning i Sverige bildades ändå en opinion som lyckades övertyga riksdagen om att Sverige, efter förlusten av Finland, statskuppen och oroligheterna vid Fersenmordet, behövde en stark regent som man hoppas att Bernadotte skulle vara. Han valdes till svensk kronprins av riksdagen i Örebro den 21 augusti 1810. Han blev officiellt kung 1818, men genom Karl XIII dåliga hälsa kom han att leda Sverige redan från 1811.

Källa: riksarkivet.se/statskuppen

Läs även Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek

www.smb.nu/index.php/syndicate/132-ovrigt/1574-statskuppen-1809

Mordet på Axel von Fersen 1810

Sedd i historiens backspegel framstår Axel von Fersen som Sveriges svar på Casanova, med några stänk av Indiana Jones i personligheten. Den äventyrlige greven förförde kvinnor på löpande band och slogs i flera krig, bland annat Nord­amerikanska frihetskriget.

Han träffade samtida storheter som George Washington, Napoleon, Mozart – och inte minst den franska drottningen Marie-Antoinette, som han även hade en kärleksrelation med. Dessutom var han rik, vacker, bildad och intelligent. Därför är det lite märkligt att just han skulle bli offer för ett av de vidrigaste morden i Sveriges historia.

Hjälpte kungafamiljen att fly

Om detta grymma öde hade Axel von Fersen dock ingen aning då han som tonåring träffade Marie-Antoinette för första gången. Hur intim deras relation blev med tiden är oklart, men enligt ihärdiga rykten var den svenske adelsmannen far till åtminstone ett av drottningens barn.
När franska revolutionen bröt ut 1789 togs kungaparet tillfånga.

Drottningens älskare arrangerade då en dramatisk flykt. Iförda vanliga kläder smög kungafamiljen ut till en väntande vagn där von Fersen satt på kuskbocken.

Allt såg ut att gå bra, men när de kommit till Varennes blev flyktingarna upptäckta och tvingade att vända. Två år senare dömdes kungaparet till döden och avrättades.

Axel von Fersen återvände så småningom till Sverige, där han utsågs till riksmarskalk av Gustav IV Adolf. Några år senare avsattes kungen i en statskupp och hans farbror tog över tronen, som Karl XIII. Eftersom han var gammal och barnlös valde man en dansk prins till tronföljare. Och det var nu som upptakten till Axel von Fersens våldsamma död tog sin början.

Under en militärmanöver ramlade den danske prinsen plötsligt av sin häst och dog. Orsaken var stroke, men snart spreds ett rykte att han blivit förgiftad. Misstankarna riktades mot Axel von Fersen. Man trodde att han dödat prinsen för att den avsatte Gustaf IV Adolfs son skulle bli ny kung istället.

Den 20 juni 1810 nådde den danske prinsens liktåg Stockholm. I egenskap av riksmarskalk åkte Axel von Fersen, som var oskyldig till prinsens död, med sin vagn omedelbart före likvagnen.

Spottade på hans vagn

Gatorna var packade med människor, många av dem rejält berusade. Redan när processionen färdades längs Hornsgatan började folk bua och småpojkar sprang fram till von Fersens gyllene vagn och spottade på den.

I Gamla stan tilltog tumultet. Stenar kastades mot vagnen, och fönstren i den gick sönder. En man i sjömanskläder rusade fram, lutade sig in i vagnen och slog von Fersen i huvudet med en käpp. Det rådde nu fullt kaos. Då uppenbarade sig plötsligt en annan man, sträckte ut en hand till den blödande greven och hjälpte honom in i en port. Han fördes upp till ett rum, där han satte sig för att vila och fick lite vatten att dricka. Men snart trängde sig några karlar in i rummet och stämningen blev allt hätsk. Någon slet av von Fersen hans jacka, rev den i bitar och slängde ut tygremsorna genom fönstret till den uppretade folkmassan utanför.

Fördes upp till ett rum

Samtidigt slog de andra i rummet greven med käppar och ryckte honom i håret. En hög officer försökte lugna ner stämningen och skrek att han skulle ta von Fersen till Rådhuset och sätta honom i arresten. Men när han kom ut på gatan med sin fånge blev de överfallna. Axel von Fersen fick ta emot flera hårda slag och sparkar medan han föstes fram genom folkhopen. På Riddarhustorget stod en bataljon ur Svea Livgarde uppställd. Den sönderslagne von Fersen bönade om hjälp.

»Gossar, fräls mig», ropade han, men soldaterna hade order att inte ingripa och tittade därför bara på när misshandeln fortsatte. Slutet var nu nära. Offret fick dock några minuters respit då han föstes in i Rådhusets vaktrum.
Han sjönk ner på en bänk. Hans betjänt torkade blodet ur det en gång så vackra ansiktet, som nu var uppsvullet och fullt av blåmärken.
Då rycktes dörren upp, några män stormade in och von Fersen släpades ut ännu gång – denna gång för att dö. Han knuffades framåt, slog pannan i stenläggningen med en kraftig smäll, restes upp igen, fick ta emot fler våldsamma slag och föll till marken.

Den hysteriska folkmassan slängde sig därefter över den försvarslöse och döende mannen. De stack paraplyspetsar i hans ögon och en man hoppade på hans revben så att bröstkorgen krossades med ett krasande läte. Till sist plundrades kroppen på alla kläder och lämnades naken i rännstenen.

Stockholm jäste av klasshat

Hur kunde då detta ske? Det finns flera förklaringar. Franska revolutionens idéer var populära under denna tid och det jäste av klasshat i Stockholm. Axel von Fersen blev en symbol för det gamla avskydda samhällssystem där adeln hade styrt. I den folkmassa som tog ut sin vrede på den oskyldige adelsmannen fanns det också personer som medvetet hetsade på mobben, uppviglare som ville se offret dö. Samtidigt var officerarna som avsatt Gustav IV Adolf rädda för att dennes son skulle göra anspråk på tronen, kanske med hjälp av adelsmän som just Axel von Fersen. Därför hade de gett soldaterna på Riddarhustorget order att inte ingripa, och därför dog von Fersen – Sveriges svar på Casanova.

Källa: www.alltomhistoria.se/artiklar/mordet-pa-axel-von-fersen-1810/ 

Se även Herman Lindqvist berätta om Axel von Fersen

 www.oppetarkiv.se/video/1366923/hermans-historia-sasong-1-avsnitt-3-av-4

LITTERATUR

www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=14599#.U2ZJ0Z-xqUE.facebook